Skellefteå vann grundserien på 108 poäng, gjorde flest mål i SHL, släppte in minst och var bäst i både powerplay och boxplay. Sedan vann laget samtliga slutspelsserier med 4–1 i matcher.
Det finns ingen seriös anledning att behandla den nya säsongen som om alla börjar på samma nivå. Skellefteå är regerande mästare, har behållit nästan hela kärnan och kommer med ligans bästa spelare, bästa förstakedja och ett av ligans starkaste målvaktspar när båda är tillgängliga.
Det gör Skellefteå till tydlig guldfavorit. Inte en av flera. Den tydligaste.
Almen Bibic landade i samma slutsats i SHL:s stora laggenomgång: Skellefteå har ”alla ingredienser” och är hans klara etta. Arvid Lundberg var lika rak om klubbens egen kravbild: ”Spelar man i Skellefteå så tävlar man alltid om SM-guld.”
Det är rätt utgångspunkt. Samtidigt finns det två invändningar som förtjänar mer än en bisats: skadorna och den slutspelstyngd som faktiskt har lämnat truppen.
Förra säsongen var så nära fulländad ett lag kommer
Skellefteå tog 108 poäng och vann serien med sju poängs marginal. Målskillnaden var 182–121. Powerplay landade på 31,8 procent och boxplay på 84,3. Oscar Lindberg vann poängligan med 67 poäng, elva fler än lagkamraten Rickard Hugg.
I slutspelet slog Skellefteå ut Malmö, Luleå och Rögle med samma matchsiffror. Finalserien avslutades med 7–3 hemma, och guldet var lagets andra på tre år.
Det mest imponerande var inte att Skellefteå hade en hög topp. Det var att laget saknade en tydlig svaghet. Förstakedjan avgjorde matcher, backsidan styrde spelet, special teams var bäst i båda riktningar och två målvakter kunde alternera genom ett helt slutspel utan att nivån sjönk.
När ett lag redan har gjort allt detta blir prat om ”nästa steg” lätt tomt. Skellefteå behöver inte uppfinna ett nytt sätt att spela. Uppgiften är att behålla standarden när alla motståndare har haft en sommar på sig att studera den.
Hermansson vann direkt – nu vet vi att idéerna håller
Daniel Hermansson tog över som SHL-rookie och blev svensk mästare under sin första säsong. Det går att kalla det ett gynnsamt utgångsläge, eftersom truppen redan var stark. Det går inte att reducera guldet till materialet.
Skellefteå blev bättre under säsongen. Presspelet satt tydligare, avstånden blev kortare och laget kunde växla mellan hög fart och kontrollerad risk utan att tappa sin identitet. Det är tränararbete.
Efter finalen sa Hermansson att tonen hade satts redan i maj och att gruppen därefter fortsatt utveckla spelet. Arvid Lundberg har beskrivit honom som speltekniskt skicklig, full av idéer och en tränare som växte under året.
KällorHermansson efter SM-guldet · Lundberg om Hermanssons första säsong
Det finns tränare som får ett bra lag och förvaltar det. Hermansson gjorde mer än så. Han fick ett mycket bra lag att bli bäst när det betydde mest.
SHL:s bästa kedja är fortfarande intakt
Oscar Lindberg, Rickard Hugg och Mikkel Aagaard gjorde tillsammans 166 poäng i grundserien. Lindberg stod för 30 mål och 67 poäng, Hugg för 56 poäng och Aagaard för 43.
Det är en förstakedja utan ett uppenbart matchup-problem. Lindberg kan styra tempo, vinna puck och avsluta. Hugg skapar både med och utan fart. Aagaard ger kedjan tyngd och gör arbetet runt mål som öppnar is för de andra två.
Lindberg vann Guldhjälmen, utsågs till årets forward och blev också slutspelets mest värdefulla spelare. Det är svårt att formulera en mer komplett SHL-säsong.
Den rimliga invändningen är ålder, inte kvalitet. Lindberg fyller 35 under hösten och Hugg är 27. Skellefteå behöver inte få ännu mer produktion ur kedjan, men det är farligt att räkna med att 166 poäng bara upprepas av sig självt.
Ändå är detta en betydligt tryggare grund än konkurrenternas förhoppningar om att nya kedjor snabbt ska hitta kemi. Skellefteå vet exakt vad förstakedjan är.
Tre nyförvärv ska komplettera – inte rädda laget
Hudson Fasching och Andro Kaderli är de två nya forwards som sticker ut. Fasching kommer med 185 NHL-matcher, storlek och ett spel som kan fungera i en rak roll nära mål. Han gjorde också mål direkt i CHL-premiären mot Nitra.
Kaderli kommer från Leksand efter 13 poäng på 49 SHL-matcher förra säsongen. Han har fart, arbetskapacitet och utvecklingsutrymme. Han ska inte bedömas som ersättare till Oscar Lindberg eller som en färdig svensk toppforward. Hans värde ligger i att göra Skellefteås andra- och tredjekedjor svårare att spela mot.
Det tredje externa nyförvärvet är backen Leo Sundqvist, senast i Östersunds IK. Dessutom har forwarden Viktor Klingsell flyttats upp från J20 och fått kontrakt till 2028.
Det är en viktig skillnad. Skellefteå har råd att värva roll och potential eftersom spetsen redan finns. Fasching behöver inte bli 50-poängsspelare. Kaderli behöver inte bära ett powerplay. De nya spelarna ska göra ett redan starkt lag mindre beroende av samma namn varje kväll.
KällorSkellefteå AIK:s lagbygge 2026/27 · Skellefteå om Hudson Fasching · SHL om CHL-premiären mot Nitra
Pudas gör backsidan unik
Jonathan Pudas gjorde 47 poäng på 48 matcher och utsågs till årets back. Det var fjärde gången han nådde minst 40 poäng i SHL. Ingen annan back har gjort det fler än två gånger.
Det säger något om hur ovanlig han är. Pudas är inte bara en powerplay-specialist som skyddas i fem mot fem. Han driver uppspel, löser press och kan spela stora minuter mot bra motstånd.
Bakom honom finns Pontus Johansson, Emil Djuse, Arvid Lundberg, Viktor Grahn, Måns Forsfjäll, Rasmus Bergqvist, Frans Haara och nyförvärvet Leo Sundqvist. Det är inte den mest namnkunniga backsidan i varje position, men den har puckskicklighet, tydliga roller och ett system som gör att fler än Pudas kan starta anfallen.
Pontus Johansson tog ett tydligt steg i slutspelet och fick större ansvar när Pudas var skadad. Det är en av de viktigaste interna förbättringarna. Skellefteå behöver inte köpa sin nästa toppback om Johansson fortsätter på den nivån.
Men premiärläget är tunnare än trupplistan antyder. Emil Djuse har drabbats av en fraktur och väntas enligt lagläkaren bli borta i minst sex veckor. Det innebär att han missar premiären och kan bli borta i upp till omkring tio SHL-matcher.
Målvaktssidan är bäst – när båda är tillgängliga
Strauss Mann höll nollan tio gånger i grundserien, nytt SHL-rekord. Linus Söderström kom tillbaka och var så bra att Skellefteå kunde fortsätta varva målvakter i slutspelet.
På ren kapacitet är det seriens bästa duo.
Problemet är att Söderström genomgick en planerad operation efter säsongen för besvär från en underkroppsskada. När ingreppet offentliggjordes den 5 juni bedömde klubben att han skulle vara tillbaka efter omkring fyra månader. Den ursprungliga prognosen pekade alltså mot början av oktober, inte mot en självklar plats i premiären. Jani Lampinen finns bakom och ger bättre skydd än de flesta tredjemålvakter, men han ersätter inte Söderströms slutspelsnivå.
KällorSkellefteå om Linus Söderströms operation · Fantasy SHL:s genomgång av Skellefteås målvakter
Det här är lagets tydligaste sårbarhet. Inte för att Mann är osäker, utan för att den stora fördelen försvinner om han måste bära nästan hela hösten ensam.
Tappen märks mer i april än i september
Skellefteå har tappat Oliver Okuliar, Max Krogdahl och Martin Lundberg från mästargruppen. Inget av namnen förändrar grundserietipset på egen hand.
Tillsammans lämnar de ändå en lucka.
Okuliar gav offensiv kraft och kunde skapa avslut på egen hand. Krogdahl gav storlek på backsidan. Martin Lundberg kom in under vintern med rutin, defensiv pålitlighet och en förmåga att spela de byten som sällan syns i poängkolumnen men ofta behövs i en finalserie.
Det är därför Skellefteå kan vara lika skickligt och samtidigt lite mindre komplett. Hudson Fasching kan ersätta delar av tyngden. Unga spelare kan ta minuterna. Men slutspelsvana är inte en egenskap som automatiskt uppstår när serien börjar.
Special teams ska fortfarande vara en fördel
31,8 procent i powerplay är en extrem nivå. Pudas på blålinjen, Lindberg som nav och Hugg och Aagaard i etablerade roller gör att enheterna inte behöver börja om.
Det betyder inte att 31,8 procent är ett rimligt krav igen. Sådana siffror rör sig även när spelet är bra. Den relevanta frågan är om Skellefteå fortfarande kan vara bäst i ligan när utdelningen faller några procentenheter.
Svaret är ja. Strukturen och spelarna finns kvar.
Boxplay är en annan typ av test. Där märks tappet av defensiva och fysiska roller tydligare. Skellefteå var bäst även där förra säsongen, men det är inte självklart att samma grupp kan ersätta Martin Lundbergs och Krogdahls arbete utan en inkörningsperiod.
CHL-starten bekräftar nivån – men bevisar inget om april
Skellefteå går in i SHL-premiären med fyra raka segrar i CHL och målskillnaden 18–6. Resultaten är 6–1 mot Nitra, 3–1 mot Adler Mannheim, 3–2 mot Genève-Servette och 6–2 mot Davos.
Mot Genève avgjorde Arvid Lundberg med 21 sekunder kvar efter att motståndaren kvitterat sent. Mot Davos följde Skellefteå upp med sin målrikaste hemmamatch hittills och säkrade full pott efter fyra omgångar.
Det är en stark start och mer användbar än träningsmatcher där tempo och laguttagningar varierar. Den visar att Skellefteås grundspel och tävlingsnivå redan är på plats.
Den ska ändå inte göras större än den är. Mästarlagets problem kommer inte vara att se bra ut i september. Problemet är att vara hungrigt, friskt och tillräckligt djupt när alla andra lag har anpassat sig.
KällorSHL om segern mot Genève-Servette · Skellefteås CHL-lag och aktuella statistik
Guldbaksmällan är den verkliga motståndaren under hösten
Skellefteå vet exakt hur fel en höst efter ett guld kan gå. Efter titeln 2024 tappade laget riktning, Robert Ohlsson fick lämna och det tog en halv säsong innan nivån återkom.
Arvid Lundberg säger att gruppen har talat om det flera gånger och att ingen vill uppleva samma sak igen. Det är ett bra tecken. Det är inte ett vaccin.
Mättnad syns sällan som brist på vilja. Den syns i förlorade närkamper, i en halv sekund för sena beslut och i tron att kvaliteten till slut ska lösa en match som laget inte har arbetat för.
Skellefteås kontinuitet är därför både styrka och prövning. Samma spelare vet hur man vinner. Samma spelare ska också hitta skäl att göra allt arbete en gång till.
Sportpuls bedömning
Skellefteå är SHL:s bästa lag inför 2026/27. Truppen har ligans bästa förstakedja, bästa offensiva back, bästa målvaktspar på pappret och en tränare som redan har visat att han kan utveckla laget under en lång säsong.
Det är mer än någon konkurrent kan lägga fram utan flera ”om”.
Riskerna är verkliga men begränsade. Linus Söderström kommer från operation och Emil Djuse missar starten med en fraktur. Jonathan Pudas har haft skadeproblem. Martin Lundberg, Max Krogdahl och Oliver Okuliar lämnar delar av den tyngd och bredd som gjorde slutspelslaget så komplett.
Det räcker för att avstå från att kalla ett nytt guld självklart. Det räcker inte för att flytta ner Skellefteå från förstaplatsen i förhandstipset.
Sportpuls prognos är serieseger och SM-final. Skellefteå är också vårt guldtips. Det är inte ett fantasifullt val, men uppgiften är att bedöma lagen – inte att hitta den mest överraskande vinnaren.
Premiären spelas hemma mot Brynäs i Skellefteå Kraft Arena lördagen den 19 september klockan 15:15. Före nedsläpp hissas mästarvepan från 2026.
Skellefteå går in i säsongen med ett hårdare krav än resten av ligan.
Det är rimligt. De är fortfarande bäst.