Rögle gjorde väldigt mycket rätt förra säsongen. Fjärdeplatsen i grundserien kom med 93 poäng och målskillnaden 155–123. I slutspelet slog laget ut Färjestad, körde över Växjö med 4–1 i matcher och tog sig till sin tredje SM-final på sex år.
Det är mer än en lyckad säsong. Det är ett bevis på att Rögle åter hör hemma bland klubbarna som ska bedömas mot de bästa.
Men en finalplats får inte göra analysen bekväm. Skellefteå vann finalserien med 4–1 och avgörandet slutade 7–3. Rögle var tillräckligt bra för att nå hela vägen dit, men inte tillräckligt bra när nivån höjdes en sista gång.
Därför är utgångspunkten inför 2026/27 ganska enkel: silverlaget är kvar, men det betyder inte automatiskt att Rögle har blivit bättre.
Silvret var starkt – finalen var inte jämn
Rögle växte under slutspelet. Kvartsfinalen mot Färjestad vändes, semifinalen mot Växjö avgjordes med fart och kontroll, och gruppen såg friare ut ju större matcherna blev.
Dan Tangnes beskrev inför finalen ett lag som spelade snabbt, flyttade pucken snabbt och litade på sin instinkt. Han sa också att Rögle var ”stolta, men inte nöjda” och att laget ville ha mer. Det var trovärdigt då och det är fortfarande rätt kravbild nu.
Samtidigt visade Skellefteå vad som saknades. Rögle kunde pressa fram en förlängningsseger i den tredje finalen, men förlorade de två första matcherna tydligt och orkade inte förändra serien. Skellefteå var vassare i avsluten, bättre på att kontrollera risk och starkare när matcherna skiftade karaktär.
Det är ingen förolämpning mot ett silverlag. Det är bara ett mer användbart konstaterande än att prata om marginaler.
Tangnes har fått förtroendet – och vill själv bedöma hösten
Rögle vill redan diskutera en förlängning med Dan Tangnes trots att två år återstår på avtalet. Det är logiskt. Återkomsten gav omedelbart en finalplats, spelet fick en tydligare struktur och flera spelare tog steg.
Tangnes har inte kastat sig över erbjudandet. Han har bekräftat ett ömsesidigt intresse, men vill känna in hösten och den nya gruppen innan processen går längre. ”Jag vill inte skynda på den processen mer än nödvändigt eftersom vi har gott om tid”, sa han i augusti.
Det är ett sunt besked. Tränaren ska inte få kritik för att vilja se vad han faktiskt har framför sig.
Det säger också något om Rögles läge. Klubben har kontinuitet, kompetens och en fungerande spelidé. Nu ska den bevisa att finalåret inte bara var en säsong där utvecklingskurvor och formtoppar träffade rätt samtidigt.
Truppen är bred – men den är inte självklart bättre
Hampus Sjöström har behållit stora delar av stommen. Anton Bengtsson fortsätter som kapten. Fredrik Olofsson, Leon Bristedt, Dennis Everberg, Daniel Zaar, Linus Sandin, Karson Kuhlman och Albin Sundsvik finns kvar. På backsidan återstår bland andra Calvin de Haan, Calle Själin, Filip Johansson, Mark Friedman och Paul LaDue.
Nyförvärven är Joel Kellman, Calle Clang, Ludvig Claesson, Nate Clurman, Axel Kumlin och Oskar Jellvik. Tinus Luc Koblar finns fortfarande i Rögles lagbygge, men har skrivit NHL-kontrakt med Toronto och befinner sig i en annan beslutskedja än de övriga.
Det är en bred trupp med hög lägstanivå. Den har tillräckligt många etablerade spelare för att undvika att en skada välter en hel lagdel.
Men bredd är inte samma sak som förbättring. Rögle har tappat förra säsongens poängkung och har ännu inte ersatt hans offensiv med en lika säker leverans.
Felix Nilssons produktion är inte ersatt
Felix Nilsson gjorde 14 mål och 40 poäng på 52 grundseriematcher. Fredrik Olofsson följde med 38 poäng, Calle Själin gjorde 35 och Leon Bristedt 29.
Nilsson var inte bara lagets bästa poängplockare. Han gav Rögle puckkontroll, kreativitet och möjlighet att skapa offensiv utan att varje anfall först behövde byggas genom långa etableringar.
Joel Kellman är ett klokt nyförvärv. Han kan spela center, ta ansvar utan puck och användas i flera roller. Men det vore orimligt att kräva att han ensam ska ersätta Nilssons produktion. Kellman är främst en spelare som höjer lagets stabilitet, inte en garanti för 40 poäng.
Det betyder att mer måste komma från spelare som redan finns. Bristedt behöver vara en toppforward över en hel säsong. Zaar och Sandin måste göra mål regelbundet. Olofsson behöver fortsätta styra spelet. Om flera av dem bara levererar ungefär som senast kommer Rögle fortfarande vara bra – men inte självklart ett guldfavoritlag.
Koblar kan förändra bedömningen – om han återvänder
Tinus Luc Koblar är truppens stora osäkerhetsfaktor.
Toronto Maple Leafs har skrivit ett treårigt entry level-kontrakt med honom, och han har tagits ut till klubbens Prospect Challenge. Det är inte ett tecken på att Toronto ser honom som en spelare man snabbt skickar tillbaka utan att först göra en ordentlig bedömning.
KällorToronto om kontraktet med Koblar · Torontos Prospect Challenge-trupp
Om Koblar återvänder får Rögle en ung forward med storlek, fart och offensiv uppsida. Då ser topp nio betydligt mer hotfull ut.
Om han stannar i Nordamerika blir luckan tydlig. Rögle kan inte planera hela sin offensiva höjd kring en spelare som kanske inte kommer tillbaka. Klubben måste vara beredd att värva, eller acceptera att guldtaket bygger på ovanligt stora interna genombrott.
Jellvik är intressant – men behöver tid
Oskar Jellvik kommer från Boston College och är ett av sommarens mest spännande namn. Han har spelat i en stark NCAA-miljö, kan bära puck och har verktyg för att bli produktiv i SHL. Boston College beskrev flytten som nästa steg efter fyra collegesäsonger.
Sportchefen Hampus Sjöström har lyft både Jellvik och Axel Kumlin som spelare med utvecklingspotential. Det är precis så de bör bedömas.
Rögle behöver samtidigt undvika den vanliga försäsongsfällan där en intressant collegespelare omedelbart görs ansvarig för ett etablerat SHL-lags spets. Jellvik kan bli en viktig del av offensiven, men han ska få växa in i tempot och besluten.
Om han gör 25–30 poäng är det ett starkt första år. Om Rögle behöver 40 för att ekvationen ska gå ihop har klubben lagt för mycket ansvar på fel spelare.
Målvaktsparet har potential – men Clang är ingen bevisad uppgradering
Arvid Holm är kvar efter en stark säsong och ett starkt slutspel. Bakom honom kommer Calle Clang tillbaka till Rögle efter åren i Nordamerika.
Det är ett målvaktspar med hög potential. Holm har visat att han kan bära stora matcher och Clang har både talang och en tydlig relation till klubben.
Men Clang är fortfarande mer möjlighet än facit på SHL-nivå. Hans seniormeriter är ojämna och han kommer från en period där han inte etablerade sig som NHL-målvakt.
Det behöver inte vara ett problem. Rögle har redan Holm och behöver inte ge Clang hela ansvaret från första veckan. Däremot är det för tidigt att kalla målvaktssidan uppgraderad innan Clang faktiskt har visat det i serien.
Backsidan är byggd för Tangnes hockey
Rögle släppte in 123 mål i grundserien, tredje bäst i SHL bakom Frölunda och seriesegraren Skellefteå. Den siffran är en betydligt starkare grund för guldsnacket än namnen bland nyförvärven.
Ludvig Claesson och Nate Clurman ger storlek och defensiv stabilitet. Axel Kumlin tillför rörlighet och utvecklingshöjd. Paul LaDue har förlängt och har själv talat om att ta ett större ansvar.
Tillsammans med de Haan, Själin, Friedman och Filip Johansson finns tillräckligt många backar som kan spela tuffa minuter och flytta pucken under press.
Det här är lagets tydligaste styrka. Tangnes kan bygga fem-mot-fem-spelet från egen zon, variera paren och hålla nere antalet riktigt svaga byten. Rögle kommer sannolikt att vinna många matcher genom att vara mer pålitligt än motståndaren.
Frågan är hur många matcher man kan vinna på samma sätt när slutspelet kräver mål i powerplay och individuella avgöranden.
Fem mot fem är styrkan – powerplay kan avgöra placeringen
Rögle ser ut som ett lag för topp fyra i fem mot fem. Strukturen, backbredden och den kvarvarande kärnan talar för det.
I numerärt överläge är bedömningen mer försiktig. Felix Nilsson lämnar både produktion och kreativitet. Calle Själin och Fredrik Olofsson kan styra varsin enhet, men någon måste bli den spelare motståndaren faktiskt behöver förändra sitt boxplay för.
Bristedt har förmågan. Zaar har avslutet. Jellvik kan på sikt skapa inträden och spelvändningar. Koblar skulle ge ytterligare ett hot.
Men ”kan” är ordet som återkommer för ofta när Rögles powerplay diskuteras. För ett lag som vill vinna guld behöver åtminstone två av de möjligheterna bli verklighet tidigt.
Försäsongen har redan visat båda sidorna
Rögle öppnade med två 3–2-segrar efter förlängning respektive straffar mot Växjö och HV71. Därefter kom två CHL-förluster utan ett enda gjort mål: 0–4 mot HC Plzeň och 0–1 mot Dynamo Pardubice.
Svaret hemma i Catena Arena blev desto starkare. Rögle besegrade Red Bull Salzburg med 5–0 den 11 september och följde upp med 4–0 mot Tappara två dagar senare. Efter två mållösa bortamatcher avslutade laget alltså uppladdningen med nio gjorda mål och två raka nollor.
Sex matcher räcker inte för några säkra slutsatser, men hela resultatserien ger en mer balanserad bild än de två bortaförlusterna ensamma. Rögle har visat den väntade defensiva stabiliteten och avslutade dessutom med tydlig offensiv utdelning.
Tappara-segern var särskilt viktig eftersom den bekräftade Salzburgmatchen i stället för att lämna den som en ensam fullträff. Frågan om offensiv spets finns fortfarande kvar över 52 SHL-omgångar, men formen inför premiären är klart starkare än den såg ut efter Tjeckienresan.
Kraven kommer inifrån klubben
Tangnes sa inför finalen att Rögle inte var mätt och att erfarenheten från tidigare finaler skulle kunna hjälpa klubben att hantera läget bättre.
Efter ännu en förlorad final går det inte längre att tala om Rögle som en ung uppstickare som ska vara tacksam för att vara med. Klubben har spelat tre finaler sedan 2021. Truppen är dyr, ledningen etablerad och miljön byggd för att konkurrera.
Det är rimligt att kräva semifinal. Det är också rimligt att fråga om laget har tillräcklig offensiv spets för att vinna den.
Guldtipsen bygger till stor del på kontinuitet, Tangnes och den starka backsidan. Det är bra argument. De får bara inte användas för att blunda för att förra säsongens poängkung är borta och att den mest spännande möjliga ersättaren just nu tillhör Toronto.
Sportpuls bedömning
Rögle är ett av SHL:s fyra bästa lag på pappret. Försvaret håller hög nivå, målvaktssidan har både trygghet och uppsida, och Dan Tangnes har redan visat att han kan få gruppen att fungera i slutspel.
Det räcker för att sätta Rögle i toppskiktet.
Det räcker inte för att utan reservation kalla laget bäst i Sverige.
Offensiven är mer osäker än guldtipsen antyder. Felix Nilssons 40 poäng är borta. Joel Kellman höjer lägstanivån men ersätter inte samma spets. Oskar Jellvik är lovande, inte färdig. Tinus Luc Koblar kan förändra allt – om han faktiskt spelar i Ängelholm.
Sportpuls prognos är fjärdeplats i grundserien och semifinal. Taket är SM-guld, eftersom Rögle kan försvara sig på mästarnivå och har flera forwards som kan ta ett steg. Risken är att laget blir beroende av Fredrik Olofsson och Leon Bristedt för varje svår offensiv lösning.
Premiären spelas borta mot Luleå i Coop Norrbotten Arena lördagen den 19 september klockan 18:00.
Rögle behöver inte bevisa att klubben hör hemma i toppen.
Nu behöver den bevisa att ännu ett silver inte är samma sak som framsteg.