Ett lagbygge som måste bli mer än sina namn
Linköping HC:s nya lagbygge innehåller en hemvändande landslagsmålvakt, en offensiv backstjärna, flera nordamerikanska förstärkningar och en sportchef som känner Saab Arena bättre än de flesta vaktmästare.
Det är inte brist på intressanta namn.
Frågan är om Linköping den här gången också har fått ihop ett lag.
Förra säsongen slutade Cluben elva i SHL med 119 gjorda och 148 insläppta mål. Slutspelståget lämnade perrongen utan att Linköping riktigt hann få på sig ytterkläderna. Efteråt försvann Mikael Håkanson från tränarbänken, medan klubbikonen Broc Little fick fortsatt förtroende som sportchef.
Little har inte ägnat sommaren åt kosmetiska förändringar. Han har byggt om centrala delar av laget.
Broc Littles första riktiga lagbygge
Det finns en tydlig idé bakom nyförvärven.
Marcus Högberg återvänder från New York Islanders organisation och ger Linköping en etablerad förstemålvakt med kapacitet att vinna poäng på egen hand. Linus Hultström kommer tillbaka efter ett år i schweiziska Biel och ska åter ge laget ett förstapass, ett powerplay och ett offensivt hot från blålinjen.
Den 14 september blev också den finländske backen Sami Niku klar på ett tvåårsavtal. Han kommer från Lausanne, gjorde 27 poäng på 56 matcher förra säsongen och beskrevs av Broc Little som truppens sista pusselbit. Det ger Linköping ännu en back som kan transportera puck och skapa offensiv.
Zach Giuttari har hämtats från Växjö för att tillföra stabilitet och struktur. Framåt har Cooper Marody, Brendan Shinnimin, Samu Tuomaala, Tim Söderlund och Arvid Degerstedt anslutit. Det är en blandning av puckskicklighet, fart, irritation och arbetskapacitet – ungefär de ingredienser som saknades när Linköpings anfall fastnade förra vintern.
Samtidigt har laget tappat bland andra Robin Kovács, Markus Ljungh, Rasmus Rissanen och Jonathan Myrenberg. Framför allt Kovács lämnar efter sig produktion som måste ersättas, inte bara ett tomt skåp i omklädningsrummet.
Det här är därför inte en försiktig justering av elfteplatslaget. Det är ett försök att höja både golvet och taket på samma gång.
KällaLinköping HC presenterar Sami Niku · Linköping HC:s övergångar 2026/27
Vrána har äntligen fått sällskap
Jakub Vrána är fortfarande spelaren som kan förändra Linköpings offensiv snabbast.
När han får pucken med fart genom mittzon händer något med både motståndarnas backar och publiken i Saab Arena. Problemet förra säsongen var att för mycket av den offensiva fantasin kunde läggas i hans knä.
Nu finns Cooper Marody, en högerskjutande center och forward med lång AHL-erfarenhet, som kan bära puck, hitta passningar genom centrallinjen och ge Linköping ett mer kontrollerat anfallsspel. Mot Malmö gjorde Marody både 3–2 sent i tredje perioden och den avgörande straffen när Linköping vann semifinalen i Malmö Arena Cup med 4–3.
Det var ett ganska effektivt sätt att presentera sig.
Vrána hade dessförinnan gjort 1–0 och spelat fram Brendan Shinnimin till 2–0. För första gången på ett tag såg Linköping ut att kunna hota genom flera olika spelare i samma kedja.
Samu Tuomaala ger ytterligare fart och skottkraft. Shinnimin kommer att störa motståndarna, ibland motståndarnas tålamod och sannolikt vid något tillfälle även domarnas. Tim Söderlund kan flytta spelet snabbt uppför isen.
Den offensiva frågan är inte längre om Linköping har skickliga spelare. Den är om skickligheten kan fördelas över tillräckligt många kedjor.
Högberg och Hultström förändrar grundnivån
Marcus Högbergs återkomst kan vara Littles viktigaste värvning.
Linköping behöver inte att Högberg är spektakulär varje kväll. Klubben behöver att han skapar lugn, tar de räddningar laget räknar med och ibland stjäl den match där anfallsspelet inte fungerar. Redan i den första träningsmatchen mot Färjestad höll han Linköping kvar när motståndarna tog kommandot.
Framför honom ska Hultström ge laget något helt annat.
Han kan starta anfall utan att Linköping först behöver vinna två närkamper och skicka pucken via sargen. I powerplay kan han flytta motståndarnas box, hitta Vrána och själv avsluta. Med Niku, Oscar Fantenberg, Giuttari och Mikko Kokkonen finns både erfarenhet och ovanligt mycket puckkvalitet på backsidan.
Men Theodor Lennström rehabiliterar fortfarande en överkroppsskada och saknar tidsplan för comeback. Ludvig Larsson väntas bli borta längre med en underkroppsskada. Det gör Linköpings djup mindre bekvämt än laguppställningen på papperet först antyder.
Försäsongen har visat både framsteg och varningsskyltar
Linköping avslutade försäsongen med fyra segrar och tre förluster: 0–2 mot Färjestad, 3–4 mot Kiekko-Espoo, 4–1 mot AIK, 2–1 efter förlängning mot Södertälje, 4–3 efter straffar mot Malmö, 2–4 mot Örebro och 3–2 efter straffar i genrepet mot samma motstånd.
Målskillnaden 18–17 är nära neutral. Mer talande är att tre av de fyra segrarna kom efter ordinarie tid. Linköping har varit konkurrenskraftigt i jämna matcher, men sällan gjort det enkelt för sig.
Mot Södertälje vann Linköping skotten med 48–20 och hade 17–1 efter första perioden, men behövde ändå förlängning för att avgöra. Assisterande tränaren Martin Gudmundsson sammanfattade problemet väl: när laget är så spelförande måste det döda matchen tidigare.
KällaMartin Gudmundsson efter segern mot Södertälje
I finalen av Malmö Arena Cup mot Örebro var ställningen 0–0 efter två perioder. Linköping tog sedan ledningen två gånger, men Örebro gjorde tre mål på mindre än två minuter och vann till slut med 4–2.
I genrepet fem dagar senare kom ett bättre svar. Adam Hofbauer och Brendan Shinnimin gav Linköping två ledningar, Örebro kvitterade sent till 2–2 och Jakub Vrána avgjorde straffläggningen. Problemet med sena kvitteringar var alltså inte borta – men den här gången tog Linköping ändå segern.
Det samlade intrycket är ett snabbare och mer strukturerat lag med fler offensiva alternativ. Varningsflaggan är effektiviteten: puckinnehav och spelövertag måste oftare bli mål, och ledningar måste överleva tredje perioden.
KällaLinköping efter 2–4 mot Örebro · Linköping efter 3–2 i genrepet
En tränarstab byggd för tydlighet
Anders ”Ante” Karlsson är tillbaka som huvudtränare och har kontrakt till 2029. Han får hjälp av Mattias Zackrisson och nytillkomne Martin Gudmundsson.
Gudmundsson kommer från tre säsonger i danska Herlev, som han överraskande förde till final. Han ansvarar för backarna och har talat mycket om tydlighet, presspel, hemgångar och struktur i egen zon.
Det passar ett lag som under flera säsonger haft tillräckligt mycket individuell kvalitet för att vara intressant, men inte tillräckligt mycket kollektiv stabilitet för att vara pålitligt.
Karlsson behöver inte göra Linköping tråkigt. Han behöver göra laget förutsägbart för de egna spelarna och obekvämt för motståndarna.
Det är en ganska viktig skillnad.
Vad blir en lyckad säsong?
Linköping ska inte tala om ännu en hedervärd kamp kring tiondeplatsen som om den vore en naturlag.
Truppen är byggd för slutspel.
Högberg kan ge laget en stark målvaktssida. Hultström och Niku kan förändra powerplay och speluppbyggnad. Vrána, Marody och Shinnimin ger offensiv spets, medan Tuomaala och Söderlund tillför fart. Om Lennström kommer tillbaka och de yngre spelarna tar steg finns tillräckligt mycket kvalitet för att Linköping ska kunna etablera sig på tabellens övre halva.
Men marginalerna är inte enorma.
En skada på Högberg, fortsatta problem med effektiviteten eller ett powerplay som inte lyfter skulle snabbt göra lagbygget mer ordinärt. Linköping måste också visa att man kan vinna när Vrána inte gör det avgörande målet och Hultström inte står för förstapasset.
Den verkliga måttstocken är därför inte en enskild storseger i oktober. Det är om Cluben efter 52 omgångar har blivit ett lag som konsekvent tar poängen i de jämna matcherna.
Sportpuls bedömning
Linköping har skaffat tillräckligt mycket kvalitet för att lämna bottenstriden, men laget måste förvandla puckinnehav och namn till fler mål.
Marcus Högberg höjer golvet. Linus Hultström och Sami Niku höjer puckkvaliteten på backsidan. Cooper Marody ger Vrána en offensiv partner. Om allt fungerar finns en direktplats till kvartsfinal inom räckhåll.
Men den troligaste vägen går via play-in.
Sportpuls tips: åttondeplats i grundserien.
Försäsongen avslutades med en 3–2-seger efter straffar mot Örebro. SHL-premiären spelas hemma i Saab Arena mot Timrå lördagen den 19 september klockan 15:15.
På papperet har Cluben blivit bättre.
Nu återstår den betydligt mer underhållande delen: att bevisa det på isen.