Ett slut som följer med in i nästa säsong
Färjestad behöver inte leta särskilt länge efter motivation inför 2026/27. Det räcker att minnas vad som hände i våras.
Efter att ha gått upp till 3–0 i matcher mot Rögle blev FBK det första laget i svensk hockeyhistoria att förlora en slutspelsserie från det läget. Rögle vann fyra raka. Färjestad åkte ut i kvartsfinal för fjärde året i följd.
Viktor Lodin har kallat det alldeles för dåligt och talat om behovet av “obekväma förändringar”. Det är ett användbart uttryck. Färjestad har inte haft ett problem med att se bra ut under delar av en säsong. Problemet har varit vad som händer när marginalerna krymper, motståndaren lär sig mönstren och en dålig kväll börjar leta efter sällskap.
Det är där den här upplagan ska skilja sig från de föregående.
Abbott börjar inte längre mitt i meningen
Förra säsongen blev stökig långt innan Rögle fullbordade vändningen. Jörgen Jönsson kom in med ett fyraårskontrakt men fick lämna efter en halv säsong. Cam Abbott tog över i januari och förändrade både farten och riktningen i spelet.
Effekten var tydlig. Under Abbott steg Färjestads poängsnitt från 1,34 till 1,94. Powerplay ökade från 19,2 till 32,1 procent och laget klättrade från nionde till femte plats.
Det betyder inte att allt var löst. Det betyder snarare att Färjestad hittade en version av sig självt som var betydligt farligare.
Abbott ville se mer forecheck, snabbare spelvändningar och högre intensitet. Nu har han fått sommaren på sig att bygga de fysiska förutsättningarna för det spelet. Lodin beskriver hårdare träning, fler pass och ett större fokus på att orka fortsätta när matcherna blir tunga.
Det sista är naturligtvis precis vad en klubb säger efter ett smärtsamt slutspel. Skillnaden är att Färjestad den här gången också kan peka på en spelmodell som redan fungerade under längre perioder. Frågan är om laget kan behålla den när första alternativet tas bort.
KällorSHL · SVT om tränarbytet
Ett anfallsproblem som de flesta gärna hade haft
Forwardssidan saknar knappast namn.
Marcus Johansson återvänder till Karlstad efter 16 säsonger och 1 058 matcher i NHL. Han kommer dessutom från en säsong med 49 poäng på 75 matcher för Minnesota. Det är inte en hemvändare som först behöver bevisa att händerna fortfarande fungerar.
Victor Ejdsell är också tillbaka efter två år i Schweiz. Senast han spelade en SHL-säsong gjorde han 41 poäng. Mikkel Øby-Olsen ansluter efter att ha gjort 28 mål och vunnit skytteligan i HockeyAllsvenskan.
Det fjärde forwardsförvärvet får inte tappas bort bland de större namnen: Sebastian Cederle kommer från HK Nitra efter 32 poäng på 53 grundseriematcher och ytterligare 22 poäng på 19 slutspelsmatcher. Han vann både poängligan och MVP-utmärkelsen i det slovakiska slutspelet. Därutöver finns Lodin, Oskar Steen, Marian Studenic, Radim Zohorna, Joakim Nygård, Linus Johansson och Jack Berglund.
Det är tillräckligt många möjliga powerplay-spelare för att skapa både möjligheter och lätt huvudvärk.
Lodin, som gjorde 46 poäng förra säsongen, har satt nästa personliga gräns vid 50. Berglund stannar hela säsongen trots kontrakt med Philadelphia och väntas få en större roll. Per Åslund går samtidigt mot möjligheten att bli den fjärde spelaren som når 900 SHL-matcher.
Färjestad kommer kunna bygga kedjor för fart, tyngd, puckkontroll och erfarenhet. Den svårare delen blir att ge dem tydliga roller. Ett lag med så här många etablerade offensiva spelare ska inte behöva vänta på att samma kedja eller samma powerplayenhet löser varje problem.
KällorSHL:s truppgenomgång · Färjestads aktuella trupp · Cederles statistik och utmärkelser
Tomaseks poäng försvinner inte av sig själva
Det är lätt att fastna vid vilka som kommit in. Färjestad har också tappat betydande produktion och etablerade roller.
David Tomasek har lämnat för Dynamo Pardubice. Joel Kellman går vidare till Rögle och Lucas Forsell till Timrå. Nick Leivermann och Wille Johansson är också borta, liksom bland andra Luke Philp senare under sommaren.
Johansson och Ejdsell gör offensiven mer meriterad, men det är ingen rak kopiering av förra årets lag med två stjärnor adderade ovanpå. Kedjor ska byggas om, special teams ska fördelas och spelare som tidigare visste exakt var deras minuter fanns måste hitta nya platser.
Försäsongen har åtminstone påmint om att namnen inte gör målen själva.
Färjestad öppnade med 2–0 mot Linköping men blev därefter nollat av både Leksand och Frölunda. Efter en strafförlust mot Örebro avslutade laget med två 3–1-segrar mot Vålerenga. I Oslo öppnade Jack Berglund målskyttet och Melker Thelin stod stabilt på den mindre rinken. I genrepet i Sunne gjorde Färjestad samtliga tre mål i powerplay: två av Per Åslund och ett av Marcus Johansson.
Facit blev tre segrar och tre förluster, varav en efter straffar, samt 10–10 i mål räknat på de officiella slutresultaten. Det är varken ett krislarm eller ett kvitto på att allt sitter. Snarare ett påpekande från försäsongen: offensiv kapacitet och fungerande offensiv är två skilda saker.
KällorSHL:s kompletta försäsongsresultat · Färjestad om segern i Oslo · Färjestad om genrepet i Sunne · bekräftade spelarövergångar
Backsidan bär den mer obekväma frågan
Framåt kan Abbott välja mellan etablerade landslagsnamn, hemvändare och unga spelare på väg upp. Backsidan är inte byggd med samma överflöd.
Adam Ollas Mattsson, Gabriel Carlsson, Filip Roos, Axel Bergkvist och Albert Wikman ger en användbar kärna. Magnus Nygren fortsätter ytterligare en säsong, men klubben och spelaren har själva talat om en justerad roll. Bakom seniorerna finns de unga världsmästarna Måns Gudmundsson och Samuel Eriksson.
Det är ingen dålig backsida. Den är bara mindre självklar än forwardssidan.
SHL:s egen genomgång noterade också att Färjestad fortfarande letade efter backförstärkning. Om ytterligare en etablerad back kommer in förändras balansen. Om ingen gör det behöver yngre spelare ta riktiga minuter och de rutinerade backarna hålla sig tillgängliga.
För ett lag som vill spela med hög press blir backarnas beslut extra viktiga. När forechecken fungerar ser Färjestad snabbt och aggressivt ut. När den första pressen passeras måste avstånden fortfarande hålla. Annars blir det mycket fart åt fel håll.
KällorSHL:s Färjestad-genomgång · Färjestad om Magnus Nygrens nya avtal och roll
Målvaktsfrågan är egentligen två frågor
Emil Larmi går in som det etablerade alternativet. Bakom honom finns Melker Thelin, som redan har fått en bra försäsongskväll att lägga i samlingen efter segern i Oslo.
Frågan är dels om Larmi kan ge Färjestad den stabilitet ett topplag behöver över 52 omgångar. Dels hur mycket Abbott vågar använda Thelin.
TV4:s Almen Bibic har pekat ut just möjligheten att Thelin får fler matcher. Det skulle kunna avlasta Larmi och samtidigt ge Färjestad ett tydligare besked om hur nära den yngre målvakten är att bära ett större ansvar.
Förstamålvakten måste vinna matcher. Andravalet måste få chansen innan laget plötsligt behöver honom. Den balansen är enklare att beskriva i september än att hantera i januari.
Vad är en godkänd säsong?
Färjestad har ett lag som bör kunna sluta bland de sex främsta. Offensiven har potential att bli bättre än så. Hemmaplan, erfarenheten och spetsen gör att det vore försiktigt att enbart tala om en trygg kvartsfinalplats.
Men grundseriens placering är inte den verkliga måttstocken längre.
Efter fyra raka kvartsfinaluttåg, och särskilt efter vårens kollaps, måste Färjestad visa att laget kan vinna när serien börjar slå tillbaka. Det behöver inte innebära att allting före semifinal är misslyckat oavsett omständigheterna. Det innebär att ännu en välspelad grundserie följd av samma gamla slut inte kommer att uppfattas som framsteg.
Cam Abbott har fått sitt lag, sin försäsong och sin möjlighet att börja berättelsen från första sidan. Marcus Johansson har kommit hem. Victor Ejdsell har gjort detsamma. Lodin vill över 50 poäng och Jack Berglund är redo för mer.
Det ser roligt ut. Det kan bli mycket bra.
Nu återstår den något mindre dekorativa delen: att bygga ett Färjestad som fortfarande känner igen sig självt när april blir obekväm.