Tre poäng på sex matcher.
Djurgården har inte inlett en SHL-säsong så illa sedan 1979.
Det är egentligen där man förväntar sig krismöten, sammanbitna tränare och formuleringar om att gå tillbaka till grunderna.
I stället kom Michael Holmqvist efter 2–4 mot serieledande Frölunda och sade:
”Vi kaxar till oss lite grann.”
Robert Kimby kallade samtidigt prestationen för ”ett steg framåt”.
Det låter nästan provocerande när tabellen ligger bredvid.
Men det finns en matchbild som förklarar varför Djurgårdens tränare såg något annat än ännu en förlust.
Frölunda gick upp till 3–0 i tredje perioden. Där hade DIF kunnat gå sönder fullständigt.
I stället gjorde David Blomgren 3–1 bara 19 sekunder senare. Nils Åman satte 3–2 i powerplay och Djurgården fick sedan lägen att kvittera innan Frölunda till slut avgjorde i tom kasse.
Oliver Wahlström fanns dessutom i förstakedjan tillsammans med Joe Snively och Åman. Det här var alltså inte ett Djurgården som försvann ur matchen när det började göra ont.
Problemet är förstås att moral inte ger några bonuspoäng.
Djurgården behöver inte fler hedersamma slutforceringar.
De behöver flytta det där kaxiga spelet till en tidpunkt när matchen fortfarande står 0–0.
På torsdag kommer Örebro till Hovet efter en 1–4-förlust där den egna ledarstaben konstaterade att laget inte ens spelade som man hade kommit överens om.
Det gör mötet ovanligt lätt att koka ner.
Två lag säger att de vet ungefär hur de vill spela.
Vilket av dem klarar att faktiskt göra det innan matchen håller på att försvinna?
Källor